Tomheten..

I natt kom verkligenheten i fatt mig.
Hårt o brutalt.
På 4 månader har jag förlorat mormor,farfar o igår morfar.
Jag kommer inte att få träffa dom igen på väldigt länge.

Jag har nyss kommit på fötter o då slår livet mig i magen igen.
Måste det göra såhär ont?
Snälla säg att det inte blir mer prövningar nu för mig o min familj.
Det orkar jag inte, för nu är botten nådd..

Det enda jag känner nu är en smärtande tomhet, det är tomt ända in i själen.
Ni fattas mig.


Lyssnar på min underbara kusin 
Elin sjunga o finner lite tröst i hennes ord.

Tack Emelie, Ahmanda, Malin, Lina o alla ni som visar att ni finns.
Det betyder jättemycket!





Kommentarer
Postat av: Emelie

Du får höra av dig om du behöver komma upp till Vällan på lite healande nostalgi... <3

Ledig i helgen och har inga speciella planer.. Annars slutar jag snart jobba och är hemma varenda dag innan jag åker ner till Örebro igen.

2009-08-06 @ 10:59:31
URL: http://eeebee.blogg.se/
Postat av: ann-sofie

Lilla Jenny, jag lider med dig så mycket. Att förlora någon närastående är inte roligt. Och du har varit med om mycket nu. Är inte roligt att det upprepas på gång, på gång. Men allt har en menning, man lär sig något av det. Konstigt nog! Fast det gör så ont. Ja ibland undrar man varför? Finns här alla fall! <3. Än om vi inte känner varandra så väl, så finns jag!

2009-08-06 @ 15:57:02
URL: http://ann-sofiepalm.devote.se
Postat av: Amanda & Oscar

Jag finns också vet du, även om vi inte träffas så mycket! Vore kul att hitta på nåt nån dag :)

2009-08-06 @ 19:53:19
URL: http://glantan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0