Mormor på hemväg
Det är ganska så sjukt.. För 2 veckor sen trodde jag att allt var som vanligt, att mina nära o kära var friska o krya.Tänk vad fel man kan ha.. Mormor har varit lite krasslig ett tag, trött o orkeslös. Men är man 75år o har en man att ta hand om så är väl det ganska så naturligt? Tyvärr var det inte fallet med mormor. Efter ett besök på aktuen i falun så hittade dom metastaser i levern på henne. Mamma ringde o berättade för mig.. just då fattade jag ingenting. Så här kan det väl inte baara gå till? Men så var det.. Läkarna misstänkte att det skulle finnas en modertumör nånstans i kroppen på mormor så nu var letandet i full gång.. Dom har gjort massa undersökningar, ultraljud, röntgat, klämt o känt från topp till tå men än har dom inte hittat nått. I morgon ska hon tydligen få åka hem.. Dom ska börja behandla metastaserna i levern så fort som möjligt så det är ju bra. Men tänk om dom har missat nått? Läkarna verkar ju också överaskade att dom inte hittar nå mer.. Mormor är den av mina mor o farföräldrar som har varit piggast så man känner sig lite oförberedd trots att man vet att tiden går o alla blir äldre.
Det är bara att hoppas att allt kommer gå så bra det kan.
Så fort man börjar bli van o gå i samma mönster så är det som om att livet vill påminna en om att inget kommer vara sig likt föralltid. Inte ta nått för givet..
