jennyzen

Nu kommer jag skriva om nått som inte alla tror på.
Och det behöver man inte.
Men jag tror.

I söndags var jag till en tjej som heter Ulrika.
Hon är en medial vägledare.
Jag hade inga planer på att gå till ett medium men en sak lede till det andra o helt plötsligt hade jag en lapp med hennes nummer i min hand.
Såna gånger kan jag bara inte säga nej, jag måste prova.
Kan erkänna att jag va skeptisk, jag hade lovat mig själv att inte gå på vad som helst!

Jag kom hem till Ulrika o vi satte oss o började prata.
Det enda hon visste om mig var mitt förnamn, att jag jobbade med Gun o att jag bodde i svärdsjötrakten.
När jag försökte presentera mig stoppade hon mig o sa att hon inte ville veta.

Ulrika sa sen att hon inte kunde hålla sig längre, hon fick lov att fråga om jag hade en stor rödbrun häst.
Jag svarade att det hade jag.
Då sa hon att hon har drömt om honom varje natt sedan vi pratade i telefon o bokade mötet veckan före.
Jag blev väldigt skeptisk men lät henne fortsätta...
Hon förklarade hur han såg ut, lite av hans personlighet sen att han hade problem med sina bakben, att hans besvär satt i korset men han hade inte ont.
Han trivdes väldigt bra med mig, han till o med avgudade mig trots att han visste att jag två gånger funderat på att sälja honom.
Då blev jag rörd till tårar, hur kunde han veta det?!
Min älskade, älskade pålle!
Hon berättade också att min häst var orolig för mig, han visste att jag oroade mig för flera saker
(vill inte berätta om allt, det är för privat) bla. att jag är väldigt rädd att bli sjuk.
Farmor, farfar, mormor o morfar har alla haft sjukdomar som mer eller mindre tagit deras liv.
Jag har trott att jag kommer dö ung.
Alla dessa sjukdomar kan vara ärftliga o vad säger att jag inte kommer att få ärva dom redan nu?
Det här är inget jag berättat för en levade själ eftersom jag vet att alla bara skulle försöka lugna mig o säga att jag inte ska tänka på såna tråkigheter.
Men det här visste hon, hon visste fler saker som jag inte berättat för nån.

Jag fick även kontakt med min älskade mormor.
Ulrika förklarade att en kvinna var med oss, hon var i 75 års åldern o var väldigt prydlig i håret.
Det var en dam som aldrig skulle ha satt upp håret i ett huckle eller med en gummisnodd, här skulle det borstas, läggas o fönas!
Då började jag få mina misstankar men ville inte säga något.
Sen säger hon att den här kvinnan har ett pärlhalsband på sig som jag nu har fått.
Då börjar mina tårar rinna, för då vet jag att det är min mormor.
Hon nämner även att jag har fått en guldring som hon visste att jag var mycket glad över.
Ringen i fråga fick jag av mamma på juldagen i år, ringen är från mammas mormor Naemi.
Ulrika frågade också om jag gjort en lång resa o vad jag lärde mig under den.
Svaret på den frågan var att jag lärde känna mig själv, veta att jag duger som jag är, jag delade 2 veckor med människor som inte visste något om mig men de tyckte om mig iallafall.
Det tyckte mormor att jag skulle komma ihåg.
Jag var glad att mormor slapp vara med när jag o Per separerade eftersom hon var så stolt o glad över att jag o syrran hade det så ordnat för oss, sambo, hem, jobb m.m
Hon hade aldrig velat se mig så vilsen.
Men nu påminde hon mig om vad jag lärt mig o att hon visste att jag alltid skulle landa på fötterna!
Jag grät som ett barn kan jag lova.

Ulrika tog fram en kortlek så skulle jag dra tre kort från en hög.
Det första kortet jag drar är en Ek, det betydde att jag var redo att slå mig till ro, att jag vill börja känna mina rötter.
Andra kortet var ett lejon med texten, Ett öppet hjärta är ett modigt hjärta.
Det var ju lite av anledningen till att jag var till Ulrika!
Jag är öppen för nya, främande saker alltså är jag modig.
Tredje kortet är en katt. Det kortet stod för tilliten för mig själv. Att den personen jag ska lita mest på är faktiskt mig själv. För att jag ska kunna lita på mig själv måste jag också tro på mig själv!
Det va något att tänka på.

Jag var hos Ulrika i 2 ½ timme. Vi pratade, skrattade o grät.
Det kändes som om att jag blivit krossad av en känslomässig ångvält!
Det finns så mycket mer att berätta men det är svårt att sätta ord på allt.
Men en känsla av lugn har infunnit sig o jag mår riktigt bra.
Jag tror på detta o jag vill fortsätta tro :)

Lots of love!