jennyzen

Mormors begravning

Jag stod framför spegeln i morse o var lite stressad, hittade inte örhängena som jag skulle ha.
Klänningen o håret var klart det va bara dom där jäkla örhängena som saknades.
Tänkte snabbt att jaja, jag får säkert låna ett par av mormor.
Då slog det mig..
Det är hennes begravning jag håller på att göra mig i ordning för.

Allt var otroligt fint när vi kom till kyrkan i järna, en vit kista med rosa Linnéablommar på, mormor hette Linnéa i mellannamn.
Massa blomkransar o buketter från släkt o vänner, kyrkan var så fin med alla tända ljusen.
Det var väldigt stämningsfullt o vackert.
Trodde att jag skulle kunna hålla mig tills musiken startade men ikke.
Så fort kyrkklockorna började slå kände jag min systers arm leta sig in under min, vi grät båda två redan.
Prästen berättade lite om mormor, hur mycket hon tyckte om blommor o smycken, vad hon jobbat med under sitt liv, hur stolt hon var över sina barn o barnbarn.
Mormor hade 4 barn, 9 barnbarn o ett barnbarnsbarn o ett till på väg!
Per satt på min vänstra sida o Sofie på min högra, tror inte att jag släppte nån av dem under hela cermonin.
Men det vackraste o mest otroliga under hela begravningen var Elin, min 13åriga kusin.
Hon hade sagt att hon skulle sjunga på begravningen men jag trodde inte att hon skulle orka men det gjorde hon.
Min vackra fantastiska Elin stod uppe på läktaren o sjöng för mormor, jag kan lova att inte ett öga var torrt!
Hennes röst är helt otrolig o låtvalet hade inte kunnat vara bättre, hon sjöng Gabriellas sång.
Jag grät till o från under hela begravningen..
Per satt o höll mig i handen o grät lite han också.

Alla som var bjudna kom, trots att det bara skulle vara de närmsta så var vi nog 50 pers.
Det hade kommit en massa hälsningar till kyrkan från olika vänner o bekanta till mormor, prästen läste upp alla.
Jag grät igen..

Just nu är jag så slut, skulle kunna sova flera dygn!
Men jag har fått ro i kroppen.
Jag vet att mormor har fått ro o frid.

Tack för allt mormor.
Tack för all kärlek o alla minnen.
Sov så gott.

Gabriellas Sång

Det är nu som livet är mitt
jag har fått en stund här på jorden
och min längtan har fört mig hit
det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
min förtröstan långt bortom orden
som har visat en liten bit
av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
all den tid jag har
ska jag leva som jag vill
jag vill känna att jag lever
veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
jag har bara låtit det sova
kanske jag hade jag inget val
bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig
för att jag är jag
kunna vara stark och fri
se hur natten går mot dag

Jag är här och mitt liv är bara mitt
och den himmel jag trodde fanns
ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Love.

Det verkar som hon fick en väldigt fin begravning. Ibland är det skönt och gråta ut, för man behöver det. Kram vännen

Ojoj det är tungt att gå på begravning, men det verkade vara en väldigt fin sådan. Här sprutar tårarna i alla fall :) Kram!!