The black hole

Ibland känns det som om allt solsken bara försvinner.
Jag kan inte förklara det men det känns som ett svart hål.
Ett hål som äter upp allt som jag igentligen tycker om, allt jag igentligen är.
Jag känner inte igen mig o det är läskigt.
Det känns som om man är i en dvala.
Man bara är, man lever inte på riktigt.
Det är som ett monster i garderoben som alltid finns där men bara kommer fram ibland.

Såna här gånger längtar jag tillbaka till när man var liten.
Innan man visste allt man vet idag..
När allt var enkelt.
Bästa kompisarna var naturligtvis klasskompisarna, föräldrarna var det tryggaste som fanns o skolan planerade dagarna åt en.
Längtar inte ni tillbaka ibland?
Jag saknar att cykla upp till Vällan för att sitta på bryggan tillsammans med mikaela o emelie.
Jag saknar grillkvällarna med GSP.
Jag saknar att ha min lillasyster i rummet intill..

Det är inte så lätt att växa upp.
Stå på egna ben.
Men jag ska fortsätta försöka... :)




Kommentarer
Postat av: Martina

Ja, visst längtar en annan tillbaka ibland också, till det livet då de enda problemen man hade var vem man skulle leka med efter skolan...



Jag följer din blogg, kära vän, och hojta till när du känner dig redo för road-tripen till Björbo!



Kramar!

2009-05-08 @ 17:58:58
Postat av: Amanda

Vet precis vad du menar. Tänk vad enkelt livet var när man var liten!

2009-05-08 @ 22:56:32
URL: http://glantan.blogg.se/
Postat av: Mikaela

Klart man saknar de gamla goda tiderna :) Det var så mycket lättare då, även om man inte tänkte så när man var yngre...

Kramar

2009-05-08 @ 23:04:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0