Tillsammans igen...

Nu får äntligen morfar vila tillsammans med mormor.
Begravningen var enkel men så fin.
Precis som morfar.
Visst känns allt riktigt tomt, ensamt o hemskt men nu är mina nära o kära tillsammans.
Det är en tanke som tröstar mig.



Ni kommer alltid finnas i mina tankar o i mina minnen.
Jag älskar o saknar er.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0