Thomas, du fattas mig.

Idag är det 9 år sedan min älskade farbror Thomas lämnade jorden.
Jag minns den dagen som igår...
Dagen efter min 15års dag, jag satt o väntade på att släkten skulle komma o fira mig.
Istället kom telefonsamtalet som förändrade mitt liv för alltid.
Även om dagen i sig är ett rödögt töcken så minns jag allt i detalj.
Hur polisbilen stod parkerad, hur prästen höll om mig när hon förklarade vad som hänt, hur jag trodde att mina lungor skulle kollapsa av min gråt.
Den dagen var så full av smärta att jag året efter inte klarade av att fira min egen födelsedag.
Många förstod inte varför eller hur jag resonerade men de lät mig hållas..
Mina underbara vänner fanns alltid till hands för mig..
År efter år.
Det glömmer jag aldrig, ni vet vilka ni är ;)
I år var första året jag firade min födelsedag med både familj o vänner, även om det var i liten skala.
Det har tagit tid men nu tänker jag bort en dag, hans dödsdag o istället glädjs åt alla dom andra dagarna vi fick med honom.
Thomas var den som alltid var full i fan! Han lärde oss alltid bus...
Jag ler åt tanken.
Jag ler...

Igår fick jag ett sms av Mickis som fick jag att le o gråta samtidigt.
Det var så fint skrivet o det kändes så rätt.
Du ska veta hur mycket dina ord har hjälpt mig igenom den här dagen.
Tack gumman!

Kramar i tusen!






Kommentarer
Postat av: mickis

Älskar dig, det vet du gumman.Puss

2010-04-09 @ 17:45:48
URL: http://mickistysk.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0