Att vara två....

När man var yngre var saker så mycket lättare.
Man blev tillsammans, gjorde slut o sörjde,gav tillbaka sitt vänskapshjärta sen va det bra med det.
När man blir äldre har man ofta bagage.
Fysiska, psykiska o materiella.

Nu är jag blivit sambo med min älskade Pontus.
Det är inte bara att flytta ihop, man ska komma överens om mycket.
Hur saker ska göras, inhandlas, fixas o vad man ska ha med sig....
Jag hade mycket bagage.
Det var inte bara jag som kom in i hans liv, med mig hade jag en historia, ett helt liv bakom mig.
Det är inget man kan ändra på.
Men för att få ett gemensamt liv, ett liv som man ska trivas med båda två måste man ibland kompromissa.
Svårt, väldigt svårt.
Jag hade inte mycket saker, men jag hade några som var väldigt värdefulla för mig.
Det är inte saker, utan Diva, Callisto o mina fina katter Isa o Trassla.
Det är inte lätt att komma indundrandes med allt det här i någon annans liv.
Callisto är MIN, min älskling, min bebis :)
Att han ska flytta hit är något som vi var överens om.
Diva är ju igentligen inte min men hon är en stor del av mitt liv ändå.
Hon har varit här mycket o vi tycker väldigt mycket om henne båda två.
Så hon kommer att bo här med oss när riktiga husse inte kan ha henne.

Nu till mitt dilemma.
Isa o Trassla.
Pontus har haft katt o vill ha det igen.
Men han vill ha en kattunge, nån som vi båda får vara med från början med.
Vi har pratat länge o väl om detta.
Jag vill så klart ha hit mina flickor men jag förstår honom....
Jag har redan så mycket som är mitt.
Vi vill ju starta ett eget liv, en familj.
Så jag har pratat med Per o med mina fd svärföräldrar som Isa o Trassla bor hos.
Vi har kommit överens om att dom ska få stanna där..
Det är verkligen jätte,jättetungt.
Men jag vet att dom bor så bra dom bara kan o är älskade som få.
Det kanske låter jättelöjligt att skiva så här om ett par katter men så mycket betyder dom för mig!

Trassla o Isa :)

För en vecka sedan var jag o Pontus till Stjärnsund o tittade på en liten norsk skogskattflicka.
Så om två veckor kommer vi att hämta våran lilla Norpan :)

Det kommer att bli jättebra, även om det känns lite jobbigt just nu...


Love.

Kommentarer
Postat av: Martina

Det är inte alls konstigt att skriva så om sina katter! De två jag har här hemma är mina små bebisar, och jag förstår mer än väl hur du känner! Du kan ju alltid hälsa på dem åtminstone, vilket är bättre än om du skulle sälja dem till någon helt okänd person...



LOVE! ♥

2010-11-07 @ 20:13:45
Postat av: Ann-Sofie

Katter är som en barn så det är inte alls fjantigt att skriva om det! Jag älskar fortfarande mina katter som inte kunde följa med när vi flyttade från toftbyn så jag förstår gumman! Det kommer bli bra :)

2010-11-09 @ 21:01:22
URL: http://ann-sofiepalm.devote.se
Postat av: Elin - Foto&Mode

jag saknar dem, även fast de rivs ibland.. :)

2010-11-16 @ 21:26:13
URL: http://firstmonth.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0