Damn...

Jag träffade min underbara läkare igår för att prata om mina sömnproblem.
Vi pratade om avslappning o alternativa metoder men hon förstod att jag testat det mesta.
När hon frågade hur mycket sömn jag fick per natt då började jag gråta.
Så typiskt mig!
Men då fick hon iallafall se på riktigt hur jag mådde...
Hon tyckte absolut att vi skulle prova en sömntablett, Propavan.
Den påverkar inte barnen, är inte beroendeframkallande o har väldigt lite biverkningar.

Så igår kväll lusläste jag instruktionerna, tog en tablett en timme innan vi kröp tills kojs runt 22 tiden o sen började väntandet.
Jag var helt avslappnad o bara längtade efter att sömnen skulle komma...
Men efter 2 timmar kunde jag inte hålla mig längre, det kröp i benen, jag var klarvaken o jag började bli kissnödig.
Damn it!
Gjorde det jag skulle sen tog jag en tablett till  o gick o la mig igen.
Men det enda som hände var att jag fick huvudvärk.
Kul.
Låg kvar några timmar o fick nästan lov att hålla mig i madrassen för att inte krypa ur skinnet sen gav jag upp.
Tog en dusch, en macka, kröp ner i sängen o grinade lite..
Efter 4 nån gång måste jag ha somnat sen vaknade jag när Pontus klev upp 5.30.
Men jag somnade om o sov nån timme till :)

Ska ge tabletterna en ny chans i natt.
Annars ringer jag en narkosläkare o ber att bli nersövd till v 38!

Jag får se det här som lite motivation under en ev. vaginalförlossning.
Det är antingen att bryta ihop, komma igen o trycka ut ungarna eller fortsätta vara gravid!
Lätt val :P

Tur man kan skratta lite åt eländet iallafall ;)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0