jennyzen

Jag köpte Callisto när han precis fyllt 6 år. Jag visste att han hade skador som gjorde att han inte längre fungerade som tävlingshäst o kanske inte ens som ridhäst. Men jag blev kär i den bruna jättebebisen med dom pigga ögonen o köpte honom ändå! I 6 år har han varit min bästa vän. När jag mådde som sämst var han min främsta anledning att kliva upp ur sängen. Jag har lärt mig jättemycket av honom o vi har haft så roligt! Men det sista tiden har jag märkt av hans gamla skador igen. När hovslagaren var hit sist kunde calle inte lyfta på höger bakben. Vi försökte på alla sätt men han kunde inte böja benet så vi skulle kunna verka honom :( Jag hoppades att det skulle vara nått tillfälligt men tyvärr inte. Jag har fortfarande inte kunnat kommit åt att ens kratsa hoven på honom. Till vintern måste han ha skor o broddar för att inte slå ihjäl sig så sakta har ett beslut börjat växa fram. Här om dagen såg jag hur Calle försökte resa sig upp efter att ha vilat men bakbenen ville inte lyda så han ramlade omkull. Det gjorde så ont i mig att se! Min finaste, älskade vän... Han är fortfarande pigg o glad men det märks att det tar hårt på honom när kroppen inte lyder. Så till hösten kommer jag låta honom somna in. Jag blir nästan kräkfärdig av tanken men det är det enda rätta, för hans skull. Hjärtat mitt ❤