Att leva här o nu...

Att leva i nuet är nog bland det svåraste man kan göra.
Många gånger kommer jag på mig själv att blicka tillbaka o fastna i det förflutna.
Det gamla känns tryggt, man vet vad som kommer o hur det kommer att gå.
Eller så blickar jag framåt, ibland för långt framåt att det nästan känns skrämande.
Jag tror att det har med kontrollbehovet att göra..
Hur många gånger vaknar man upp i är lycklig för det man har för dagen?
Utan att oroa sig för framtiden eller tänka tillbaka på gårdagen?

På väg hem från strömstad var vi in på Ica för att handla lite färdkost o jag fastande vid bokhyllan.
I handen har jag en sliskig tårdrypande romas (love it) men när jag på tåget ska läsa boken ser jag att jag köpt fel bok!
Jag har köpt en bok som heter nå liknande "Lyckan, kärleken o vägen att hitta sig själv".
Hoppsan... Inte riktigt vad jag tänkt mig, hade nog inte ens tittat åt nå dylikt.
Men jag börjar läsa, boken handlar om en 30årig kvinna som krisar.
Hon bestämmer sig för att resa för att hitta sig själv, hon reser bla till Indien!
Hrm.. låter som nån jag känner ;)
I boken beskriver hon en av sina vänner som alltid är på språng, när den här vännen kommer till en vacker plats utbrister hon "Åh så vackert det är här, hit måste jag komma igen!"
Inte att hon kunde stanna upp o njuta, ta in det vackra.
Vad är det för sätt att leva?

Jag tror att man måste våga stanna upp.
Ta en dag åt gången o inte oroa sig för i morgon.
Om det ska gå på skit så gör det ändå!
Så varför oroa sig i förväg?

Dont worry, be happy! :)

Love.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0