Kärlek förr o nu...

Vem minns inte när man var liten o frågade chans?
När man skickade bästa kompisen att ställa frågan medans man själv stod o gömde sig baksom skolan..
Hur man satt ett gäng tjejer o knåpade ihop små kärleksbrev?
Hihi, det var tider det.

Då hade man inte så stora krav eller förhoppningar...
Tyckte man om varandra så räckte det för att man skulle vara ihop.
Många gånger höll det inte mer än någom vecka men då var det bara att bli kär i nån annan!
Idag vill man ha så mycket mer...
Man ska fortfarande ha samma känslor för varandra men också en tro på en gemensam framtid.
För mig är det viktigt man tillit, stabilitet o ordnade förhållanden, på alla plan.

Nu har jag varit singel i 6 månader..
6 månader sedan mitt liv förändrades, på ett sätt jag aldrig kunde tro.
Gud vad fort tiden går!
Men jag trivs med mitt liv igen o känner mig starkare än på väldigt länge.
Jag vet vem jag är o ingen ska någonsin få mig att tvivla på det..

Kanske är det dags att släppa in nån i livet igen?

Men är jag verkligen redo?

Är det meningen att man ska känna samma förälskelse som när man var ung?
Ni vet, fjärilar i magen o blossande kinder?
Eller är det nått som man växer ifrån?

Hur vet man att det är dags att satsa?
Ska man våga?
Tänk om man blir bränd..

Många funderingar är det...
Men igentligen kanske man bara ska låta det hända?


Vi får se vad som händer...
Kanske kärleken redan är på väg?


Love J




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0